Igår var det akupunktur igen och det gjorde satans ont när hon borrade i några av nålarna.
-Oj då det är för att det blivit blåmärken här sen förra gången sa hon och försökte kanske sticka bredvid men det gjorde också ont.
Jag är rädd för nålar. De här ska ju inte stickas direkt i blodådran så jag trodde inte de var så farliga..... Men det är värt det. Varje otäckt stick för det har verkligen hjälpt mig! Alla med foglossning borde bli erbjudna detta, jag hade tur som hade en bra barnmorska som tippsade mig.
Mamma och blivande storebror följde med mig och vi var också in till Åhlens en snabbis innan besöket vilket resulterade i att lillebror i magen fick dessa supersöta sparkbyxor av den snälla mormodern
Bebismamman fick en fantastiskt fin blomma som riktigt skriker att nu är det VÅR!
Och blivande storebror han fick ett TV SPEL!
Oj, oj nu tycker storebrorsan plötsligt att det är fantastiskt att vara i stan och vill åka med varje gång!
Det var sent när vi kom hem och storebror måste masch i säng så spelet skulle få vänta. Dock ska han bo hos pappa i helgen men kom på den brillianta iden att mamman skulle väcka honom klockan 06.00 så att han hann spela i 1,5 timme på morgonen.
Han måste verkligen ÄLSKA spel min pojke för klockan 03.00 vaknar han och undrar om klockan är 06.00 än så att han kan spela!
10 DAGAR KVAR! Det är nu 10 ynka små dagar kvar till det planlaggda snittet. Det är 15 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag är kluven och vet varken in eller ut. Förhoppningen är att det ska starta innan så att jag inte behöver fundera men jag som är så rädd o ynklig kommer såklart att ångra mig när smärtan blir outhärdlig. Jag föreställer mig att jag skriker:
- Hallåååååå! Jag har ångrat mig!!! Hallåååå, halååå? Jag vill inte föda längre. Nu kommer jag ihåg pricis hur det känns och jag vill inte!
Men, då är det ju förståss försent och så förlorar man sig i hopplösheten och maktlösheten och den otäckaste av alla kännslor poppar upp och den är att ingen lyssnar och att man inte har nått val alls. Som en som ska bli torterad till döds men som är fastkedjad så att det inte ens går att självdö.
Nämen usch, vad otäckt det lät? Jag får ju nått fint för att jag gör det och det är ju så kort tid av ett helt nytt liv som gör ont. Nu får jag skärpa mig. Jag kan klara det! Jag har ju till o med en coach med mig som ska heja på och hjälpa mig! Nä, det går ingen nöd på mig!! You go girl!
Å till coachen säger jag bara:
- Du kan klara det coach! men om du luktar grillchips eller nått annat otäckt så är det inte så bra. Tänk på det. Och.... det finns en anledning till att vi lärde oss massagetekniker på profylaxkursen. Anledningen var att pappan skulle träna på mamman typ varje dag fram till förlossningen så att han inte glömmer hur han ska göra när det blir allvarsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar