onsdag 29 februari 2012

En onsdag i vecka 39.

Jobbig natt med flera förvärkar. Jag knaprar mina alvedon när blivande storebror yrar nått i sitt rum. Så kommer han o kryper ner hos oss som han brukar. Jag känner att han är varm och han sover oroligt resten av natten och jag vaknar typ 100 gånger. Han får alvedon när bebispappan kliver upp vid 06.00. Nu är klockan redan 09.45 och blivande brorsan studsar runt o trallar i hopp om att jag ska förstå att han inte alls känner sig sjuk eftersom vi ska åka till leklandet idag. Jag ska ta en liten dusch sen ska vi ta ut hundarna så får vi se hur han mår efter det.

                                                    

Känner mig sur över att ha förlorat mitt vinnande bud på en fantastiko åkpåse i softshellmaterial på tradera. Någon gick in i sista minuten (när jag gått o laggt mig) och bjöd över mig med 10 kronor.

                                            


Jag har lite ont i mage o rygg till o från och lillebror i magen tänjer ut sina ben därinne i bollen så att hela magen blir alldeles sned. Kanske nånting är på gång funderar jag men det är väll bara de där vanliga förvärkarna som håller på o bråkar med min kropp igen.


Jag är så glad för nu har jag blivit moster till en liten supersöt Lovisa! Vill genast åka dit o kika på den lilla men den lilla bor i stockholm så det är för långt för mig att resa nu. Jag får nöja mig med söta bilder på datorn så länge.


Igår var vi till slalombacken med storebrorsan men han åkte ett enda åk sen ville han inte mer så det var bara att åka hem igen. Min kompis Therese (som är skidproffs) var sån tur där och hjälpte honom ner.


                                     

fredag 24 februari 2012

Fredag!

Vart är min sol? När jag kikar ut ser jag lite vita slöjmoln som ligger i vägen för min nya kompis men klockan är ju bara 08.30 så dom kanske makar sig åt sidan snart.

                                                     

Igår var det akupunktur igen och det gjorde satans ont när hon borrade i några av nålarna.
-Oj då det är för att det blivit blåmärken här sen förra gången sa hon och försökte kanske sticka bredvid men det gjorde också ont.
Jag är rädd för nålar. De här ska ju inte stickas direkt i blodådran så jag trodde inte de var så farliga..... Men det är värt det. Varje otäckt stick för det har verkligen hjälpt mig! Alla med foglossning borde bli erbjudna detta, jag hade tur som hade en bra barnmorska som tippsade mig.

Mamma och blivande storebror följde med mig och vi var också in till Åhlens en snabbis innan besöket vilket resulterade i att lillebror i magen fick dessa supersöta sparkbyxor av den snälla mormodern



Bebismamman fick en fantastiskt fin blomma som riktigt skriker att nu är det VÅR!
 

Och blivande storebror han fick ett TV SPEL!


                                                      


Oj, oj nu tycker storebrorsan plötsligt att det är fantastiskt att vara i stan och vill åka med varje gång!
Det var sent när vi kom hem och storebror måste masch i säng så spelet skulle få vänta. Dock ska han bo hos pappa i helgen men kom på den brillianta iden att mamman skulle väcka honom klockan 06.00 så att han hann spela i 1,5 timme på morgonen.

Han måste verkligen ÄLSKA spel min pojke för klockan 03.00 vaknar han och undrar om klockan är 06.00 än så att han kan spela!


                                      


10 DAGAR KVAR! Det är nu 10 ynka små dagar kvar till det planlaggda snittet. Det är 15 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag är kluven och vet varken in eller ut. Förhoppningen är att det ska starta innan så att jag inte behöver fundera men jag som är så rädd o ynklig kommer såklart att ångra mig när smärtan blir outhärdlig. Jag föreställer mig att jag skriker:
- Hallåååååå! Jag har ångrat mig!!! Hallåååå, halååå? Jag vill inte föda längre. Nu kommer jag ihåg pricis hur det känns och jag vill inte!
 Men, då är det ju förståss försent och så förlorar man sig i hopplösheten och maktlösheten och den otäckaste av alla kännslor poppar upp och den är att ingen lyssnar och att man inte har nått val alls. Som en som ska bli torterad till döds men som är fastkedjad så att det inte ens går att självdö.
Nämen usch, vad otäckt det lät? Jag får ju nått fint för att jag gör det och det är ju så kort tid av ett helt nytt liv som gör ont. Nu får jag skärpa mig. Jag kan klara det! Jag har ju till o med en coach med mig som ska heja på och hjälpa mig! Nä, det går ingen nöd på mig!! You go girl!

Å till coachen säger jag bara:
- Du kan klara det coach! men om du luktar grillchips eller nått annat otäckt så är det inte så bra. Tänk på det. Och.... det finns en anledning till att vi lärde oss massagetekniker på profylaxkursen. Anledningen var att pappan skulle träna på mamman typ varje dag fram till förlossningen så att han inte glömmer hur han ska göra när det blir allvarsamt.

                                            



                                            

onsdag 22 februari 2012

En värk! Men bara en....

wow! Inatt vid tretiden vaknade bäbismamman av en riktig och ond värk! Sen låg hon på lur och bara väntade att den skulle dyka upp igen men värken ville inte komma tillbaka. Istället kom en molande mensvärk smygandes och malde på resten av natten så att bebismammans sömn blev dålig. Inget mer har hänt och bäbisbarnet sparkar på förnöjt mot bäbismammans revben.

- Mamma, bältet får ju inte plats runt din mage, hi,hi...
Så, sant, så sant...

Något senare när vi äter lunch flinar den blivande brorsan med sin lurigaste blick:

- Mamma, bäbisen kommer ju tycka att du är så gammal!
- Va, tror du det? Jag ser väll inte gammal ut?
- Jo mamma du ser ut lika gammal som Bengt:)

Nu spelar han tv-spel däruppe på övervåningen. Jag bara sitter här och försöker framkalla nån liten värkkänning men magen vill inte ha några fler värkar. Ska nog dammsuga och torka golvet istället...eller packa om i bb väskan?
 Näääähh! Det har jag ju redan gjort 730 gånger så kläderna till det lilla barnet blir väll smutsiga snart av all i och ur-packning.

tisdag 21 februari 2012

Grinden!

Nu är det femhundrafemtioelfte gången som bebispappan glömmer att stänga grinden på morgonen vilket resulterar i att blivande bebismamman får (om hon har tur och upptäcker missen) springa ut i morgonrocken och stänga den, inte så lätt som det låter i halkan alldeles nyvaken!
Kan tillägga att om missen inte upptäcks så får bebismamman springa ut över vägen och jaga efter den lilla tonnårsvalpen på andra sidan gatan i grannens trädgård. (då är det ren tur om ingen bil kör över henne på vägen dit) Bebismamman får också skämmas om någon råkar gå eller köra förbi när hon hasar sig fram i sin morgonrock med håret ståendes åt alla håll!

                                              

Idag ska en klasskompis till blivande storebror följa med oss hem från skolan! Fantastiskt tycker skolbarnet som hoppade ur sängen i morse då han kom på att det var så!

Jag ska åka till mina kära päron och min fina mamma och jag ska ta med hundarna till skogen. Hundarna blir överförtjusta av ideen och hela vägen i bilen sjunger (läs gnäller) de som i en liten kör! Det gör de varje gång de förstår att vi är på väg dit och ibland också när vi är på väg någonannanstans men när de inte känner igen sig så värst blir de oftast tysta.


Idag har jag 13 dagar kvar till snittet (om jag vill få ett hål i magen) om jag inte vill det så har jag 18 dagar kvar till beräknad förlossning. Är lite kluven, hoppas att det hela ska dra igång nu direkt så att jag slipper att grubbla mer. 

                                                       

Föresten så älskar jag bäbispappan jättemycket ändå! Trots att jag känner mig lite sur! Han är bra på så många andra sätt den där blivande bäbispappan. Igår hade han och magen ett samtal... eller ja, pappan klämde lite o sa: Är du vaken Lars? (det brukar han göra fast ungen inte alls ska heta Lars) o så sparkade det o rörde sig lite till svars därinnifrån. Så höll det på ett tag tills alla tröttnade och så somna vi istället!