Mysbrorsorna!

Tiden går o klockan slår... mamman och bebispappan försöker planera Eddie-barnets dop men dagarna rusar förbi och vipps är det helg igen och ingen kyrka bokad.

                                              

Det är så fantastiskt just nu med alla träd som blommar och häckar som doftar ljuvligt. Mamman försöker komma ihåg att njuta och ta det lungt men all loppsannering, tvätt, tvätt städ och tvätt igen upptar alldeles för mycket av hennes tid. Tur att Eddie-barnet är en gosig och nöjd bäbis så att hon hinner med!

Lillebror och storebror kommer mycket bra överens! Storebror måste vara den bästa storebrorsan på jorden! Han tar hand om brorsan, ger honom tutten, pussar, klappar och kramar honom. Han hjälper även mamman och igår bar han den lille alldeles själv! Mamman är glad och stolt! Hon tänker på hur lyckligt lottad hon är som fått så fina o goa barn!

Mamman älskar att påta i trädgården och hon ska få en fin morsdagspresent av pappan och idag ska den innhandlas för mamman tycker att det är bäst att hon väljer själv så att det blir rätt. Mamman vill ha en ros! Fast inte nån fjuttig snittros utan en som kommer år från år och blommar överdådligt med vackra, kanske doftande blommor helst hela sommaren!

Kanske den här:

 

eller en sån här...

Storebror blev så stor helt plötsligt...

Storebror och hans kamrat uppe i backen har gått till skolan alldeles själva idag. Detta har han sett fram emot och längtat efter och det var skönt att veta att barnen kom fram till skolan i tid och var duktiga men tråkigt nog bråkade storebror med en annan kille i klassen under idrotten så på måndag blir det som vanligt ett litet tåg av hundar och vagnar som följer honom.

Lopphelvetet fortsätter och mamman har handlat radarspray och besprutat två av rummen i huset. Dörrarna är stängda för bäbisar under två år måste hållas därifrån två dyngn efter besprutningen skett. Mamman tvättar på, nu med tvättmaskinen på 95 grader.

Igår hälsade mamman och barnen på hos kusinerna. Mamman syster är duktig i trädgården och mamman passade på att ta några våriga bilder.

Mamman väntar på att bäbispappan ska komma hem. Mamman är trött. Eddie-barnet och storebror tittar på barnprogram. Mamman funderar på att gå upp till affären. Mamman är sugen på choklad. Just idag är mamman inte det minsta sugen på att motionera. Mamman tänker att det kanske är då det hade varit bra om det verkligen skett. Motionen alltså?!

Eddie-barnet är glatt ovetandes om de svarta äckliga parasiterna som tagit över hans hem. Eddie-barnet har aldrig blivit biten av någon loppa. Tackolov!!! 

Sannering och motionsspår!

Nu är det gjort! Den tjocka mamman har sprungit i 2,5 km-spåret. Hon klarade varvet med blodsmak i munnen och stela knän. Konditionen är botten men mamman är glad och längtar tills ikväll för då ska hon springa igen.

Mamman och bäbispappan har firat valborg och det var ett mycket lyckat kalas! Här är en bild på Eddie-barnets goa farmor!

Igår var det 1:a maj och vädret var härligt. Mamman passade på att klippa ett av de gamla äppelträden på gården. Underbara, underbara vår!

I mammans och bäbis-pappans hus har det sannerats i veckor för små-hundarna har attakerats av loppor. Allt har tvättats, soffan och hundkorg har dammsugits, loppshampo har innhandlats och hundarna har 4 gånger blivit skurade med medlet. Inga mattor får längre vistas i huset och allt hår på hundarnas små kroppar har rakats bort. Ebbibebbi och Ellilani har fått bo i köket och dom har högljut protesterat och inte alls förstått varför dom inte fått hänga med resten av flocken i soffan. Det har letats och tittats men aldrig har någon loppa synts till men så tillsist har föräldrarna lyckades  fånga in en. Sällan har dom hört om att någon annan med hund haft de små otäckingarna på besök men enligt antisimex är det vanligt och man kan få in dem bara genom att kratta gräset på våren. Det är bara ingen som berättar om det så nu gör mamman det. Hundloppor! INTE BRA! loppmedel! JÄTTEBRA!

Eddie-barnet växer o frodas. Han väger nu strax över 6 kg. Här chillar han i mammans knä.

Presenter mitt i veckan?!

Igår fick bäbismamman en genomtänkt present av bäbispappan.

                                  
Den har många, många fack för alla bäbismammans många kort. Numer är det ju ett klubbkort som gäller i varje affär. Bäbismamman ser detta som ett tecken på att hon shoppar alldeles för lite och planerar genast för premiärturen med nya portmissen! FANTASTISK!

Just nu sover bäbisen skönt i sin vagn.

Det kommer snart en spekulant på storebrors cykel. Vi ska sälja hans lilla urväxta och så ska han få en ny. En alldeles ny o fin med växel. Storebror är sjuk idag men han längtar såå tills vi ska fara till Karlstad.



Förlossningen

Jag har inte orkat skriva för jag har varit väldigt sjuk efter förlossningen, ja även innan men nu mår jag bättre och lille lillebror som fått det coola namnet Eddie sover gott i sin vagn här bredvid. Han tuttar på en napp och knorrar lite ibland när han råkar vifta med sin lilla hand så att nappen trillar bort.

FÖRLOSSNINGEN: 120305. Vi steg upp tidigt efter en mycket sömnlös natt (iallafall var den sömnlös för mig för jag var sjuk i influensa, magen var en stor rund boll och fogarna gjorde det till ett maratonlopp varje gång jag var tvungen att åla mig upp ur sängen. Jag var så nervös att jag var tvungen att kissa 11000 gånger den natten och då blev jag törstig och såklart ännu kissnödigare och så höll det på tills jag nästan blev galen.
Kvällen innan hade jag skrubbat den gigantiska kroppen med speciella tvålsvampar som dödar bakterier och det kändes konstigt att veta att det var sista duschen som gravid och att vi faktiskt skulle få se lillebror imorgon!

Så tog vi ett sista kort på magen (som jag inte kom att sakna för en sekund) och så bar det av mot bb.

Blivande bäbispappan funderar lite på bb:s parkering. Om 1,5 timme lägger han Eddie-barnets hala lilla kropp mot mitt bröst där bakom de gröna skynket (som tack o lov hindrar mig från att se vad som händer). Om 1,5 timme känner vi båda en enorm lycka, det pirrar i kroppen (ja, för mig bara i halva då andra halvan sover bakom skynket). Det är ett ögonblick som man aldrig glömmer när ens barn föds. När man hör det skälvande lite gurglande första skriket och när man får syn på sitt barn första gången. Det är obeskrivligt och om 1,5 timme är det verklighet för oss.

Vi checkade in och fick genast svira om till sjukhusets kläder. Jag ligger på en säng i korridoren och barnmorskan som ska ta emot vårt barn har lyssnat på hjärtljuden. Blivande bäbispappan sitter bredvid mig och jag tycker att han är lite snygg i operationsutstyrseln men det säger jag inte.

Så plötsligt är det dax. Jag rullas in på operationssalen med blivande pappan hack i häl. Jag är livrädd för katetern och får som jag vill att de sätter den när jag är bedövad och inte känner nått. Jag blir stucken några gånger av narkosläkaren som lägger ryggbedövningen och ser ut pricis som Salem al fakir på tv. Rummet fylls av grönklädda människor, alla verkar snälla och hälsar glatt på oss. Salem al fakir sprayar lite vatten på mig och undrar om det känns men jag känner inget. De nyper mig men det känner jag heller inte och jag försöker förgäves att vicka på tårna. 

Så säger de att vattnet snart går och vipps så hör jag vårt barn för första gången

 

                                               

 och skriker gör han när han så plötsligt skärs ut ur den fridfulla tryggheten i magen...

Bäbispappan har klippt navelsträngen och kontrollerat bäbisvikten på 3840g! Han kommer och visar mig vad vi gjort för nån och han lägger lillebror hos mig. Då blir vår bäbis alldeles tyst för en stund. Jag är hela tiden rädd att han ska ramla ner men bäbispappan försäkrar mig flera gånger att han inte kan det.

 

Så rullas vi till uppvaket och senare till ett familjerum på avdelning 11 där jag blir liggandes med dropp men jag känner mig bara alltmer underlig i kroppen. Jag hostar o hackar och såret på magen stramar. Det är fruktansvärt. Så får jag 2 påsar blod och blir lite bättre. Nu ska en sköterska dra bort operationstejpen som är som en extra hud på magen och tejpen har frätt sönder huden och när hon drar av den lossnar även delar av mitt skinn. Jag får brännmärken som svider förskräckligt när jag äntligen ska få duscha.

Vi stannar på 11:an i två dagar innan jag får åka rullstol till patienthotellet. Vi möts av storebror, mormor, morfar, moster Malin o lille Lukas som uppvaktar oss med paket o blommor. Jag känner mig svag, mina ben och fötter har svullnat upp av droppet och hela jag är som en vattenmelon. Men det är underbart att se storebror försiktigt klappa om och pussa sin lilla lillebror.



Jag har ont i såret och hostar hela dagarna och nätterna. Mjölken kommer inte igång och lillebror Eddie blir svagare och går ner mer i vikt än han får enligt sin kurva. Han har ingen kraft att suga och efter en natt då jag suttit upp och ammat, gråtit och hostat utan avbrott fick vi rådet att pröva en pump för att pumpa igång mjölken. Att börja pumpa på ett tort bröst utan mjölk är inget jag rekomenderar. Det var såklart outhärdligt. Det gjorde så vansinnigt ont och att bröstvårtorna numera bestod av onda sår och sprickor efter lillebrors kamp att få mjölk gjorde det inte lättare alls. Nu efteråt när jag tänker på pumpen får jag en obehaglig rysning, ungefär som när man tvingas höra på när nån berättar om nån som klämt sig i en dörr. Kroppen ryser av obehag.

Så innhandlades ersättning och bäbispappan matar försiktigt på en sked och lilla Eddie får i sig lite näring. Efter bara två skedmatningar blev han lite starkare och orkade suga och så rann mjölken äntligen till. Eddie var nöjd, bäbispappan förtjust och bäbismamman med alla hormonerna sprutandes känner en oerhörd lättnad. Det är en stor sorg för en mamma att se sitt barn ha det jobbigt och faktiskt svälta då det inte finns mjölk. Den lilla bäbiskroppen är så liten och det går fort nedåt med viktkurvan.

Lillebror Eddie var mycket lik yoda i star wars klonkrigen då hans små öron var nedvikta när han kom ut till oss. De hängde där och såg så ynkliga ut men så fort han fick lite näring så började dom sakta att veckla ut sig.

                                                                            Nöjd bäbis

Vi ska gå utanför sjukhuset för första gången och vi klär på lilla Eddie overolen som är alldeles för stor.

Yoda o mamman

Vi mår bra nu, vi bara väntar på att mammans sår ska läka ihop helt så att allt blir som vanligt igen, eller inte som vanligt förståss men så att livet med två barn i familjen kan börja på riktigt och bli sådär fantastiskt som vi tänkt!

 

                                                       Eddiebarnet och älskade mormor.



influensa....

Det är söndag och jag har just fått beskedet att vi ska åka in imorgon och lillebror i magen ska födas med kejsarsnitt det visste vi innan då vi var på inskrivning på sjukhuset för några dagar sen men efter det har det varit osäkert om vi skulle vara tvungna att skjuta på födelsedagen.

Blivande storebror blev sjuk i influensa och det dröjde bara en dag så var jag också det. Och så dålig har jag nog aldrig varit. 3 dagar med hög feber och ont i hela kroppen, magen som spände, förvärkar som attakerade då o då (jag var livrädd att det skulle dra igång för jag skulle omöjligt orka föda) när äntligen febern försvann väntade nya utmaningar med fruktansvärd rethosta! Oj så vi har hostat både blivande storebror o jag.


                                                    
                                               


Jag är och har varit större delen av graviditeten väldigt tät i näsan och nu när jag blev sjuk har det blivit ännu värre och jag har pumpat i mig säkert en hel otrivin bara under en natt. Jag vet att man blir imun tillslut och det är jag säkert för jag vaknar en gång i halvtimmen och måste spraya in lite till, så kommer en ny hostatack och det känns som om någon försöker karva ut mina revben. Pga av detta får jag fruktansvärt ont i halsen på morgonen. Jag kan knappt svälja och att hosta.... ja en mardröm har allt blivit och jag önskar att jag kan svimma av av smärtan men det gör jag naturligtvis inte. Nästa hostning får jag panik skriker nått och får inte luft, jag kastar mig runt halsen på bebispappan och gråter som ett barn. Det är nog bra för då samlas lite slem i halsen och det blir lite bättre. Sen somnar jag nån halvtimme igen. Min hals är som ett stort öppet sår. Jag är nu övertygad om att det är nässprayen som torkat ut den helt så mitt råd till alla som får influensan är att bara spraya om man absolut inte får luft. Hoppas att jag aldrig mer blir såhär sjuk. Om jag blir det så tänker jag inte vara höggravid ivartfall.




                                                            


Vi trodde inte att vi skulle göra snittet imorgon men nu vet vi att det blir av efter att ha ringt och pratat med förlossningen. Det kommer att bli tufft att hosta med såret men hostan är iallafall lite bättre nu och jag hoppas såklart att det är ännu bättre imorgon. Vi tvättar alla sänkläder nu o snart ska vi packa det sista i väskorna som ska med till BB. Bebispappan skjutsar nu storebror till min syster som som tur är är ledig hela veckan. Hundarna ska han sen skjutsa till mormor som dom tycker så mycket om.

Jaha... nästa gång jag skriver här är jag 2 barnsmamma och den förfärligt jobbiga graviditeten är ett minne blott. Jag kommer inte sakna magen som endel gör. Jag kommer inte sakna foglossningen eller den ständiga värken i ryggen. Nä, jag kommer inte sakna nått! Men jag kommer att tycka att det var värt det när jag snusar på bäbisen. Det är jag säker på.


                                                       

En onsdag i vecka 39.

Jobbig natt med flera förvärkar. Jag knaprar mina alvedon när blivande storebror yrar nått i sitt rum. Så kommer han o kryper ner hos oss som han brukar. Jag känner att han är varm och han sover oroligt resten av natten och jag vaknar typ 100 gånger. Han får alvedon när bebispappan kliver upp vid 06.00. Nu är klockan redan 09.45 och blivande brorsan studsar runt o trallar i hopp om att jag ska förstå att han inte alls känner sig sjuk eftersom vi ska åka till leklandet idag. Jag ska ta en liten dusch sen ska vi ta ut hundarna så får vi se hur han mår efter det.

                                                    

Känner mig sur över att ha förlorat mitt vinnande bud på en fantastiko åkpåse i softshellmaterial på tradera. Någon gick in i sista minuten (när jag gått o laggt mig) och bjöd över mig med 10 kronor.

                                            


Jag har lite ont i mage o rygg till o från och lillebror i magen tänjer ut sina ben därinne i bollen så att hela magen blir alldeles sned. Kanske nånting är på gång funderar jag men det är väll bara de där vanliga förvärkarna som håller på o bråkar med min kropp igen.


Jag är så glad för nu har jag blivit moster till en liten supersöt Lovisa! Vill genast åka dit o kika på den lilla men den lilla bor i stockholm så det är för långt för mig att resa nu. Jag får nöja mig med söta bilder på datorn så länge.


Igår var vi till slalombacken med storebrorsan men han åkte ett enda åk sen ville han inte mer så det var bara att åka hem igen. Min kompis Therese (som är skidproffs) var sån tur där och hjälpte honom ner.


                                     

Fredag!

Vart är min sol? När jag kikar ut ser jag lite vita slöjmoln som ligger i vägen för min nya kompis men klockan är ju bara 08.30 så dom kanske makar sig åt sidan snart.

                                                     

Igår var det akupunktur igen och det gjorde satans ont när hon borrade i några av nålarna.
-Oj då det är för att det blivit blåmärken här sen förra gången sa hon och försökte kanske sticka bredvid men det gjorde också ont.
Jag är rädd för nålar. De här ska ju inte stickas direkt i blodådran så jag trodde inte de var så farliga..... Men det är värt det. Varje otäckt stick för det har verkligen hjälpt mig! Alla med foglossning borde bli erbjudna detta, jag hade tur som hade en bra barnmorska som tippsade mig.

Mamma och blivande storebror följde med mig och vi var också in till Åhlens en snabbis innan besöket vilket resulterade i att lillebror i magen fick dessa supersöta sparkbyxor av den snälla mormodern

Bebismamman fick en fantastiskt fin blomma som riktigt skriker att nu är det VÅR!

 

Och blivande storebror han fick ett TV SPEL!


                                                      


Oj, oj nu tycker storebrorsan plötsligt att det är fantastiskt att vara i stan och vill åka med varje gång!
Det var sent när vi kom hem och storebror måste masch i säng så spelet skulle få vänta. Dock ska han bo hos pappa i helgen men kom på den brillianta iden att mamman skulle väcka honom klockan 06.00 så att han hann spela i 1,5 timme på morgonen.

Han måste verkligen ÄLSKA spel min pojke för klockan 03.00 vaknar han och undrar om klockan är 06.00 än så att han kan spela!


                                      


10 DAGAR KVAR! Det är nu 10 ynka små dagar kvar till det planlaggda snittet. Det är 15 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag är kluven och vet varken in eller ut. Förhoppningen är att det ska starta innan så att jag inte behöver fundera men jag som är så rädd o ynklig kommer såklart att ångra mig när smärtan blir outhärdlig. Jag föreställer mig att jag skriker:
- Hallåååååå! Jag har ångrat mig!!! Hallåååå, halååå? Jag vill inte föda längre. Nu kommer jag ihåg pricis hur det känns och jag vill inte!
 Men, då är det ju förståss försent och så förlorar man sig i hopplösheten och maktlösheten och den otäckaste av alla kännslor poppar upp och den är att ingen lyssnar och att man inte har nått val alls. Som en som ska bli torterad till döds men som är fastkedjad så att det inte ens går att självdö.
Nämen usch, vad otäckt det lät? Jag får ju nått fint för att jag gör det och det är ju så kort tid av ett helt nytt liv som gör ont. Nu får jag skärpa mig. Jag kan klara det! Jag har ju till o med en coach med mig som ska heja på och hjälpa mig! Nä, det går ingen nöd på mig!! You go girl!

Å till coachen säger jag bara:
- Du kan klara det coach! men om du luktar grillchips eller nått annat otäckt så är det inte så bra. Tänk på det. Och.... det finns en anledning till att vi lärde oss massagetekniker på profylaxkursen. Anledningen var att pappan skulle träna på mamman typ varje dag fram till förlossningen så att han inte glömmer hur han ska göra när det blir allvarsamt.