På måndagkväll hade jag svårt att somna, jag var orolig i kroppen på nått sätt. Sen på ett ögonblick kom den, en huggande fruktansvärd smärta någon decimeter ovanför naveln. Jag försökte vrida mig men det blev bara värre. Lillebror sparkade hysteriskt därinne. -Det är nått fel sa jag i panik till Bengt som genast vaknat till. Nu var HELA magen en stor smärtbomb och tårarna rann. Så helt plötsligt lika snabbt som den kom var smärtan borta och hela magen blev stilla. Så stilla att jag var helt övertygad om att nu var lillebror död. Han dog, det var det som hände. Men efter några minuter då jag låg blick stilla i nån slags chock så kände jag små, små buffar igen.
Tisdagen tillbringade vi på förlossningen. Lillebrors hjärtljud mättes, jag fick lämna blod och urinprov. Allt är bra inne i magen så vi kan pusta ut. Vi vet inte vad som hände på natten men det kan ha varit en liten sten från min galla som släppt. Jag bara hoppas att det inte drabbar mig igen. Rädslan som kom med tron att lillebror dött i magen var det värsta, ingenting gör mer ont än det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar