Lillebror i kulan växer och på måndag går jag in i vecka 33. Vi har besökt en föräldragrupp och på fredag börjar vi på den dyra profylaxkursen. Jag vill verkligen lära mig avslappning och att andas genom värkarna. När jag skulle föda den blivande storebrodern så fattade jag inte att det kommer en värk och att det sen är PAUS innan nästa värk utan jag spände mig och kämpade emot och glömde bort att andas helt ibland. När man har sådär fruktansvärt ont och är superrädd och i panik klammrar sig fast i den otäcka sjukhussängen då är det svårt att ta till sig olika saker som olika barnmorskor försöker att hjälpa en med. Jag kommer inte ihåg en enda possitiv grej från förlossningen men ALLT hemskt kommer jag ihåg. Om jag nu ska FÖDA så vill jag vara så förberedd jag kan.
Blivande bebispappan ska få hjälpa mig och när jag inser att det inte finns någon återvändo och minns exakt hur ont det kommer att göra när det stora lilla huvudet ska ut, då kommer blivande bebispappan att dra på sig coach-overallen (han kan coacha för det har han hållit på med i innebandyn) och han kommer att heja fram lillebror och lillebror kommer då att höra hur han ropar o hejar så checkt därute att han skyndar sig på så att bebismamman slipper att ha ont så länge.
DRÖMMAR
Jag drömmer så konstigt nu. Sist så drömde jag att jag skulle föda och att det var 11 bebisar som skulle ut och när de väl var levererade och jag skulle få till ammningen inser jag att det var en stor padda som jag skulle amma. Kvack sa paddan men det var inget konstigt med det alls tyckte jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar