Det är omöjligt att somna på kvällen. Jag vänder o vrider runt (vilket inte alls är så enkelt som det låter). Vi lägger oss duktigt kl 22.00 och blivande bebispappan börjar genast andas tungt och jag, jag tar min tråkigaste bok (Harlan coben) i hopp om att kunna somna av ren uttråkighet och uttråkad blir jag men att somna det finns inte på kartan.
När jag tittat på klockan sjuhundrafemtielva gånger, blivit kissnödig och baxat mig ur sängen 3 gånger (jag blir törstig också och blir galen om jag försöker att låta bli att dricka) och tillsist konstaterar att jag kanske eventuellt är lite,lite trött då är klockan redan 2 på natten.
På morgonen får jag heller inte sova. Blivande pappan tänder lampan, hundar trippar över golvet, nycklar skrammlar och plötsligt minns jag hur konstigt jag drömmt igen.

I drömmen är jag hemma hos min mamma och pappa. Plötsligt (fast inget konstigt med det) bor det en elefant där. Elefanten är avundsjuk på mig och jag är rädd. Jag springer ut på framsidan men den listiga elefanten tar andra hållet och kommer runt pricis bakom mig. Jag kastar mig in genom ett fönster och elefantens snabel trevar längst fönsterbläcket för att nå mig. Mamma tycker att elefanten är gullig men jag vet att den vill meja ner mig och stampa på mig tills den får ha min mamma för sig själv. När jag vaknar för 1000:e gången är jag rädd att elefanten smyger på mig i hallen men jag vågar mig upp när jag förstår att det bara är en dröm.

Sen är jag på en buss och blivande storebror står ute på vägen. Jag känner att bussen börjar köra och förstår att jag nu åkt ifrån honom. Jag börjar gråta men tänker att jag kan skaffa ett nytt barn. Jag ser att han gråter och jag har fruktansvärt dåligt samvete när jag vaknar.
Storebror har krypit ner i min säng och jag kramar om honom och är glad att det bara var ännu en underlig dröm jag haft.
I VÄNTAN PÅ SOTAREN:
Jag och 7-åringen väntar på att sotaren ska komma. Sotaren kommer mellan klockan halv 12 och 14.00 står det på lappen. Jag är mest nöjd att jag hunnit skjutsa till skolan, hämtat mamma och kört fram o tillbaks till vårdcentralen och ändå hunnit i tid att hämta på skolan igen. Jag var orolig att inte hinna till sotartiden och nu är det jag som sitter i godan ro och väntar. Skönt!
Blivande bebispappan har kommit på att han nu strax ska bli pappa på riktigt. Någon på den blivande pappans jobb skulle visst ha bäbis 2 veckor innan oss och nu hade deras bäbis redan kommit och min bäbispappa blev medveten! Här köps badbaljor, bärsjalar, babysitters och ska man inte skaffa bilbarnstol? Åh herreguud! Vi måste ha speciellt märke så att vi kan fästa stolen på vagnen och bas i bilen så att vi slipper krångla med bältet och vi måste skynda nu för man vet aldrig om kanske bäbisen känner för att komma ut redan idag?! Man vet faktiskt inte.....
Jag har börjat att profylax-andas sådär proffsigt o checkt varje gång det kommer en ondare förvärk. Det var bebispappans syster som kom på den brillianta iden att om jag börjar redan nu så kanske kroppen automatiskt börjar andas proffsigt när paniken och den fruktansvärda förlossningsskräcken sätter in. Som en autopilot ungefär!