Jobbigt att inte jobba och att jobba är också jobbigt

Vilken skitvecka! Näh, jag har inte jobbat en enda dag och jag har både våndats och blivit lättad och nu känner jag mig som en urvriden trasa. Mest har jag sovit för jag är så fruktansvärt trött hela tiden.

Lille lillebror som knappt hört av sig sen natten med värkar började oroa mig mer och mer. Jag buffade på magen, prövade gå trots foglossningen. Satt, låg, stod men kulan var stilla och orörlig. Tillsist ringde jag min barnmorska som tyckte att vi skulle åka o kolla. Det ska man om barnet helt plötsligt inte sparkar eller rör sig mer så jag åkte tillslut med blivande storebror i släptåg och en klump i halsen. Det hade då hunnit att bli onsdag. I bilen tyckte jag att jag kände nån liten buff iallafall men han var inte som vanligt den lille.
Väl där fick vi ett litet rum och en smal äldre barnmorska spände fast ctg band över kulan och började lyssna efter hjärtljud på vänstersidan av magen men där var det HELT tyst och innan hon lyckades hitta ljuden på andra sidan magen hann jag sluta andas och tänkte1000 fruktansvärda tankar. Sen kom lillebror igång och sparkade några gånger och varje gång han sparkade fick jag trycka på en liten grå knapp. När kurvan var klar och godkänd åkte vi hem igen och jag kände mig 100 gånger lättare än förut och trots att det var iskallt ute var det skönt att komma ut i friska luften. Bort från sjukhuskorridorer och alla människor som finns där. Det slår mig varje gång jag hälsar på ett sjukhus hur otroligt många människor som har passerat där i skräck o sorg men också glädje i vissa fall. Men mest är det nog skräck och sorg för man kommer ju till sjukhuset för att få hjälp när nått ont eller hemskt har drabbat en. Eller för att hälsa på nån man känner som drabbats av det onda och hemska.

Blivande storebror var glad för han fick en milkshake från mcdonalds innan vi åkte hem. Sen köpte blivande pappa bakelser för 180 kronor som vi skulle fika med hos mamma (han visste inte att dom skulle vara så dyra) men när han väl skulle betala kunde han ju lixom inte säga
- Näh, fy vad dyra de här gräddbullarna var. Dom vill jag inte ha. Så han betalade och sträckte antagligen lite extra på sig när han gick ut genom dörren, såg ut som en riktig riking som inte har några som helst problem att köpa några bullar för nästan 200 kronor en onsdag eftermiddag.
Vi kommer att minnas dagen då vi mumsade i oss dom som en bra dag. Dagen då lillebror kvicknade till igen i kulan. Antagligen blev han så trött av sammandragningarna och värkarna så efter att ha sparkat en hel natt behövde han vila i några dagar. Lille lillebror, jag längtar tills han kommer ut. Idag är det 92 långa dagar kvar.

Det här är en  formfix! Den är ungefär 1,5 meter lång och man kan forma till den lite hur man vill. Om man är gravid och känner sig som en flodhäst kan man lägga benen runt den så att bäckenet får en jämn linje och sen kan man sova vilket inte är så himla lätt annars.

Imorgon är det fredag igen och en STORM är på väg in.... Jag skulle ha varit i Åmål men tänker aldrig i livet ge mig ut nu när jag kollat prognoserna. Istället ska jag göra en brasa och vila på soffan HELA dagen. Nä, om telefonen fungerar ska jag ringa inför nästa vecka också. Jag måste jobba på nu. Jag ligger efter och känner mig stressad. Snart är det jul och sen juluppehåll och så vipps så är det ett nytt år....

Det här är det läskiga vädret som är på väg in...huuu...